The Time Of My Life.

Tänkte lägga upp lite om tiden vi tillbringade på NEO efter Evelina föddes, en tid som vi aldrig kommer att glömma, en tid som gjort oss till dom vi är idag. Här är en tid innan, när vi började med ett PLUS

 

Inte visste jag att slutet av Mars 2011 skulle bli den bästa månaden i mitt liv. Slutet av Mars kom pluset på testet, och då hade jag ingen aning om vilket tuff resa vi skulle få gå igenom.
I mitten av April gick vi ut med det till våra närmaste, och vi ville inte att någon annan skulle veta just då eftersom det var så tidigt. Men då ingen av våra föräldrar kunde/kan repsektera vad vi vill så hann vi inte ens berätta för våra vänner själva, det fixa dem så bra så.
Men vi struntade i det just då.
Några veckor senare så gick jag ut med det till cheferna på jobbet också så att de skulle höra det från mig, och så började arbetet med alla papper som ska in från jobb till försäkringskassan.
Fredagen den 8 Juli 2011 var vi på ultraljud och fick se vårat lilla hjärta för första gången, vilken upplevelse! Det var då det häftigaste vi upplevt.
Allt gick bra, ju längre in i graviditeten jag kom ju tröttare blev jag, jobbade och sov, det var ungefär det som gjordes. Orkade inget annat, men anade inget heller, hur skulle jag kunna veta hur det är att vara gravid?
Vid besök hos MVC Fredagen den 16 September 2011 kl.14 så förklarade jag hur jag mådde så jag fick lämna ett urinprov vilket visade att jag hade äggvita i urinen 3+ (vilket är väldigt högt) så vi fick åka hem och packa en väska och åka mot Falun, ingen aning om vad det handlade om än.
Så när vi väl kom till Falun så fick vi förklaringen havandeskapsförgifting och det togs prover och hoppet fanns om att det skulle gå ner. Men inte då, på Söndagen gav jag nog upp hoppet om att få komma hem inom en snar framtid.
Under dagarna i Falun så kollades blodtrycket var tredje timme, och varje morgon så åkte vi upp en våning till Specialistmödravården och kollade på bebis så att alla flöden såg bra ut. Varje morgon och kväll lyssnade vi på hjärtkurvan och det såg bra ut.
Eftersom det var så jobbigt att vara där själv så bestämde vi att L skulle ta ledigt från jobbet Torsdag och Fredag och komma till mig dirket efter jobbet på Onsdagen. Och tur var det för vid sju tiden på kvällen lyssnade vi på kurvan och hjärtljudet försvann så 15 minuter efter L kommit så bestämdes det att det skulle bli akut snitt, så det var bara att förbereda sig på det. Och 21.56 föddes en liten prinsessa på 950 g och 36 cm lång.