När mörkeret faller och barnet sover..
Så känns det som jag har alldeles för mycket att tänka på, alla bara snurrar runt, idag har jag kunnat tänka på katterna utan att tårarna sprutar, och det känns väl okej, även fast det fortfarande är fruktansvärt jobbigt. Det är ju värre nu när Evelina sover och det bara är skit på tv:n och jag är själv hemma.. Men förhoppningsvis tar jag mig igenom det här också, måste bara ge det tid!