Vad gör man?
Att man kan älska någon så liten så mycket? Kärleken till ens barn är helt obeskrivlig! Men vad gör man när man har fått tålamodet testat om och om och om igen under flera dagar, flera nattningar, i flera veckor? Hur gör man för att få tålamodet att räcka till?!
Jag menar inte att tålamodet tar helt slut och jag gör något dumt, skulle aldrig falla mig in. Men jag känner att jag kommer till en bristningsgräns som är så skör som en liten sytråd som lätt skulle kunna gå av.
Har alltså provat natta Evelina sedan halv åtta, och jag valde att gå upp då hon visade tecken på att vara trött. Upp vi gick, välling hon drack och inte ett öga stängdes alls, kvällarna har alltså blivit en mardröm, tar oftast flera timmar och natta, vet inte vad jag ska göra för att det ska funka bättre.
Så till slut gick vi ner så hon får leka av sig lite.. Och här sitter hon inkrypen i mig här i soffan och visar inte alls nå tecken på att hon vill leka. Vad gör man?
Idag är jag dessutom lite extra trött efter en natt med fruktansvärt dålig sömn, plus några timmars jobb på det, ca 2½ timme i bil, ca 3 timmar på akuten. Ja, behöver jag fortsätta? Efter en hård natt och en hård dag så skulle jag så gärna bara vilja att hon somnar utan problem så att jag för en gångs skulle hinner ha lite ensamtid och slappna av lite innan jag är så trött så ögonen inte kan hållas öppna länge.